Sjösjuk-JADÅ!!
De som känner mig väl vet om att jag blir både åksjuk och sjösjuk bara genom att tänka på saker som gungar! (Liseberg är en stor besvikelse eftersom det oftast slutar med att jag hänger över en toalett och spyr som en… Ja, jag vet inte vad, men hemskt är det iallafall!)
På vägen hem från Göteborg så fick jag ett jättetrevligt sällskap i form av Ann Hege och Silje. (Den kvinnliga delen i familjen Stellander-hihi!) Den resan hade blivit ännu trevligare om vi inte hade kommit på att ta den s-tans färjan mellan Strömstad och Sandefjord! När vi körde på E6:an verkade det som att vädret kunde tillåta den överfarten utan några större problem, men när båten “lättat ankar” och kommit ut cirka 20 minuter så blev (iallafall jag - trots åksjuketabletter!!!) VÄLDIGT påmind om att jag INTE ska genomföra några sådana färder i framtiden! Resan (som vanligtvis tar 2,5 timmar) var 30 minuter försenad på grund av STORM, och jag tror inte jag känt mig så ynklig de senaste 15 åren som jag gjorde där och då!!
Totalt utslagen, låg jag på golvet inne i lekrummet på färjan med jackan över mig och kunde inte öppna ögonen med risk för att allt maginnnehåll skulle komma upp! Ann Hege och Silje var verkligen två änglar som tog hand om lilla Felicia,(som naturligtvis var i sitt livs form och skulle springa runt och leka överallt!) eftersom jag inte hade en chans att överhuvudtaget röra mig! Usch, jag börjar nästan grina bara jag tänker på det!! I tillägg att jag fått en släng av den där “apelsinhalsen” jag nämnde i förra inlägget och en helt igentäppt näsa så var jag inte mycket till människa alltså….
Till mitt “försvar” kan jag kanske tillägga att det faktiskt var flera resenärer som satt med spypåsarna beredda under hakan ifall den tidigare middagen skulle göra sig påmind….
Nä, det här var verkligen sista gången jag tog den färjan!!! Jag blir som sagt sjösjuk på en luftmadrass i en simbassäng, så det längsta jag kan tolerera på liknande fartyg är nog dessvärre överfarten Horten-Moss! (Den tar 20 minuter och jag blir “tamigf-n” sjösjuk där också!!)
Lillsiz har ju varit vittne till “tatis-i-näsan-upplevelsen” en gång förut, så hon vet hur illa det kan vara!! Hihi!
Nu sitter jag med feber som inte vill gå ner trots diverse “coctails” med febernedsättande, tät näsa och en hals som känns som någon kört ner en flaskborste i, och är HELT säker på att det är den där hemska färjeturens fel!! 
Nåja, ska sova en stund nu så tror jag att jag är “fit-for-fight” imorgon igen!
Ha det bäst!!
//Pia 