Jag var precis inne på skkf:s hemsida och såg på resultatlistorna från nordiska mästerskapen i fjol.

Redan förra året noterade jag att det var ett fel i resultatprotokollet, som jag uppmanade en person i det svenska förbundet att ändra på. Såg nu att det inte var gjort ännu??

Inte för att det ändrar min placering, men det är stooor skillnad på slutpoängen:

Jag skall ha 9,9 och 8 poäng från de olika rundorna-och på något märkligt sätt har man lyckats lägga ihop de summorna till en total poängsumma av 37???

Felet som jag hittat är att man tagit Caroline Larns slutpoäng från sista bikinrundan och satt på mig, medans min poängsumma gått till Katrin Skovgaard Pedersen från Danmark.(Se i protokollet så ser ni att jag faktiskt fått 8 p-inte bara mitt ego som surrar här alltså…)

Alltså: Min slutpoäng är 26 p-INTE 37!!!!

Dvs: Skillnaden mellan mig och Carina var 5 p, inte 16 p!

Nu är det morgonpromenad som gäller! Jag har SEMESTER, så då kan jag “unna” mig det!!

Kram på Er!!

Det händer som sagt inte så jättemycket i familjen Skjelland/Jansson nu förtiden. Denna helgen har jag varit i kontakt med bland annat Janne Moland Johansen (www.fitnessjanne.com) och Fredrik Carlsson (www.fredrikcarlsson.com) angående ett av mina dilemmor i år. Vi kom iallafall fram till samma sak alla tre, vad det är kommer jag avslöja om ett par veckor.

Nu till helgen (närmare bestämt torsdag) bär det ner till Göteborg, och på lördag skall vi närvara vid MM Sports årliga brännboll!! Jippie!! Jag har aldrig varit med där, detta arrangemang startade efter att jag emigrerat till Norgeland!

Jag hade förresten en annan diskussion med min kära bror Peter angående Norge igår. (Bror har börjat jobba i Stavanger, så det verkar som att hela familjen Jansson är på väg att invadera Sveriges lillebror. Haha!!)

Vi är väldigt överrens om att det är stora skillnader mellan Sverige och Norge, och vi diskuterar dem gärna, med go´a härliga Göteborgsgarv som avbrott! Det hetaste ämnet för tillfället är att man inte behöver en femte växel på bilen här i Norge.  Allt går i 60-70 km/h-till och med på E18!! Skall du dessutom försöka köra om någon (gud förbjude!!!!), och visar detta genom att lägga dig in mot mitten av körbanan, signalerar med helljuset som man bör-då lägger sig den illvilliga medtrafikanten mitt i vägen så du har NOLL chans till att komma förbi!! Vad kommer det sig???

Nåja, de lär sig kanske de också!

På lördag kväll bär det av ner till Båstad och se på kampsport! Thomas är ju “gammal” boxare och kickboxare så han tycker nog det är kul! Jag vill mest ner för att träffa Anna och slappa lite med hotell, bad och all lyx som Båstad innebär!

Träning är det lite si och så med. Har återigen kommit på att när folk tjatar på mig att jag måste göra si och så, blir jag tvärobstinat och tjurar ihop helt och hållet. Det vill säga, när folk skall lägga press på mig genom att försöka “peppa” mig med fraser som “kom igen och träna, du måste träna livet ur dig om du skall bli bättre än sist”-det är då jag sätter mig på haserna!! (Jag kanske inte VILL bli bättre?? Jag kanske är supernöjd med min sista prestation?? …)

Det är JAG som bestämmer när och hur mycket jag skall träna! JAG känner min kropp bäst, och vet vad som fungerar med den. Personer som skall peppa mig, måste känna till de här sakerna-annars kan de inte vara till någon hjälp. (Det var därför jag tog kontakt med Fredrik Carlsson för en liten pratstund angående träning igår. Det var för övrigt han som hjälpte mig inför Oslo Open och luciapokalen 2002.)

En ny sak jag har insett är att jag inte klarar av att köra s.k “maxset”-då kommer skadorna som ett brev på posten. Optimalt antal reps i styrketräning för min del ligger mellan 6-10 reps, och det är då jag verkligen får gnistan till att pusha mig ordentligt. Antal set är max tre!! Om jag inte känner att jag får kontakt med den muskel det är meningen jag skall träna-då kan det kvitta!

Maten har jag faktiskt börjat “ta tag i” nu i helgen! Har insett att jag måste äta mer strukturerat för att fungera optimalt! (Chock!!! Vem hade kunnat tro det??? Haha!) Men jag har faktiskt inte HAFT LUST att vara vare sig strukturerad eller inspirerad till att ordna upp i det, ända fram tills nu!

Det finns, som jag kanske tidigare sagt-en anledning till att jag tidigare bara gjort tävlingar som ligger på höstsäsongen! Men å andra sidan, har jag försökt att ha ett normalt liv vid sidan av det där tävlandet. Tävla är inte allt, det finns saker som är bra mycket roligare än det faktiskt!

Gläder mig till exempel till onsdag, då det vi har planerat ett besök på Peppes pizza i Sandefjord, tillsammans med Espen, Monica, Christine och Alf-Inge!

Det är de små glädjestunderna som gör livet värt att leva.

Under de sista sex månaderna har jag varit på gränsen till utbränd (eller rättare sagt, jag har varit utbränd!) och har knappt haft energi till att sköta jobbet! När jag säger utbränd, då menar jag verkligen utbränd, deprimerad, sönderstressad och totalt socialt fobisk. Blev naturligtvis tvungen att medicinera mig för det här, eftersom sånt inte fungerar särskilt bra när man skall driva firma och samtidigt ta hand om en 1,5 åring!

Nu börjar jag se ljus i tunneln igen! MEN, jag tänker ta det otroligt försiktigt med träningen och vad jag skall fokusera på! Just nu är det fortfarande:

1. Min hälsa

2. Familjen

3. Firman

4. Mina vänner

5. Träning och mat!

Ta hand om Er, och känn efter hur kroppen och själen mår innan det är för sent!

Kram från lilla mig! (64 kg liten-hihi!)

 Bilden är tagen av Cia Hedlund, backstage SM bodyfitness 2004.

Muskler!

Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara ett såpass kontroversiellt ämne som det faktiskt är.

Under de senaste veckorna har jag fått en inblick i hur “gemene man” uppfattar folk med muskler.

Vi (jag bakar in mig själv i den kategorin då jag klassar mig själv som en tjej med mer muskler än genomsnittstjejen-gudskelov!) framkallar ett väldigt intressant spektra av reaktioner hos de människor som ser muskler som något fult.

Idag är det väldigt accepterat att träna, men du får för allt i världen inte träna så det syns på dig! Iallafall inte så du får några synliga muskler! Detta gör naturligtvis att många tjejer drar sig för att sätta sin fot på gymmet, eftersom de tror att de “får så stoooora muskler” så fort de tittar på en hantel!! Nej, nej, nej!! Det är inte så sabla lätt att få de där musklerna!!!

I tillägg anses de personer som jobbar och sliter på gymmen för att anskaffa sig denna vävnad vara mindre intelligenta, rena fanatiker (3 gånger i veckan med hård styrketräning à 40 min är tydligen fanatiskt, men 10-12 timmar med löpning eller cykling i veckan är helt normalt och socialt accepterat??? Var är logiken??) och dessutom inte ha något på ett “vanligt” gym att göra??? 

Detta på grund av att, endast åsynen av muskelmassan skapar ett “obehag” för de andra som tränar på gymmet.

Av någon anledning är det socialt accepterat att tycka så, men om någon kommer och säger att “den personen där är alldeles för mager/fet och skapar obehag för mig när jag försöker träna. Kan ni vara snälla att “porta” han/henne så jag slipper se på den hemska fysiken när jag står här och drar i vikterna??”

Då kan jag lova er att det blir hus i helvete!!

Personligen anser jag att har man tid och ork att bekymra sig över hur andra ser ut när man tränar-då tycker jag nog att man borde börja träna lite hårdare själv när man väl är på träningen, och kanske fokusera mer på det man själv håller på med.

Borde det inte vara som de flesta gymkedjor iallafall använder i sina reklamslogans, att ALLA personer, oavsett utseende, hudfärg, kroppskonstitution och IDROTTSGREN, är välkomna på alla gym för att just TRÄNA??

Återigen min personliga åsikt:

Nej, muskler är fanimej snyggt, sexigt, läckert, fascinerande, beundransvärt och inte minst estetiskt!

MEN…. ett ganska stort MEN: Det är inte storleken det beror på-lagom är bäst!!

För att definiera vad jag anser vara lagom:

 Asafa Powell !!!

ASAFA POWELL, 24  år 

Land: Jamaica.

Längd: 190 cm.

Vikt: 88 kilo.

Meriter: Delar världsrekordet på 100 m (9,77) med Justin Gatlin.
Gjorde 9.90 på 100 m i Rom på Golden league i helgen

Marion Jones

Född 12 oktober 1975 i Los Angeles, Kalifornien.

Tävlade på sprintdistanserna och i längdhopp.

Har ett flertal VM-medaljer och tog 5 medaljer (3 guld och 2 brons) vid Olympiska sommarspelen 2000.

Personliga rekord:

100m: 10.65

200m: 21.62

400m: 49.59

Längdhopp: 7.31

Vad jag anser INTE vara lagom:

Craig Mottram

Land: Australien

Ålder: 25 år

Längd: 188 cm

Vikt: 73 kg

Specialgren: 1500 m (enligt sökning via google)

…och inte detta heller:

C.J Hunter exmake till Marion Jones…

Observera nu att detta är mina PERSONLIGA ÅSIKTER!!!

Jag tycker att en muskel skall vara fyllig, inte utmärglad-förmodligen på grund av att min egen fysik mer liknar den förstnämnda idrottsprofilen.

Men, men, men… Alla männskor ser olika ut och har olika mål med sin träning! Om vi kunde bekymra oss mindre över hur andra ser ut och hur de tränar  hade vi haft mycket mer energi över till att fokusera på viktigare saker. Jag anser att vi alla har lika stort värde och är totalt jämnlika tills motsatsen mot förmodan skulle våga visa sig. 

Dessutom går jag inte runt och kallar långdistansare, cyklister, skidåkare för utmärglade binnikemaskar, med låg intelligens på grund av för lågt energi- och proteinintag så att hjärnan slutat fungera i sociala sammanhang.  Varför skulle jag göra det och vad skulle jag begrunda det på isåfall??

Nej, alla ni med “förutfattade” meningar om oss stackare på gymmet som lagt ner mängder av tid och energi på vår träning och kost för att just få den där efterlängtade muskelmassan på kroppen! Vi skadar väl ingen annan med vår träning antar jag? (Förutom att det kanske ger reaktioner grundade på avund, rädsla, okunskap och inte minst osäkerhet.)

Vi är inte så farliga som vi ser ut!

Bilden är tagen av Morten Gulliksen på SPENST i Sandefjord!