Har Ni någon gång känt det som att luften går ur en gång på gång, på grund av att folk runt omkring en helt plötsligt visar sig vara något slags alien- eller virusinvaderat missfoster som från början ger ett falskt sken av att vara en helt reko person??? Ett troll som intagit mänsklig form! (Ni borde läsa boken “Skymningsögon” av Dean Koontz så förstår ni exakt vad jag menar!!)
Nu har det iallafall hänt igen och nu är jag så jäkla trött på att vara “alla till lags” och hålla käften med mina åsikter!!
Den här gången kom det från ett sådant oväntat håll att jag faktiskt tog riktigt illa vid mig!
Nog nåväl: Återigen har jag lärt mig att man ALDRIG skall lita på vad folk säger, utan se f-nimej till att få alla hyres- arbets- sponsorkontrakt på papper och de som inte vill ge en det-de kan fara till ett varmt j-kla ställe där solen inte lyser på dagen!
Under mina första år i Norgeland (de mest förfärliga åren i mitt hittills 34-åriga liv) fick jag ett erbjudande att bo “gratis” på ett ställe mot att jag skulle hjälpa en person att promotera för dennes firma. Helt OK för min del eftersom det var lätt att “baka” in dennes firmakoncept i mitt eget arbete.
Detta har nu i efterhand resulterat i en oväntad smutskastning från den här personen. (Tïlläggas bör att vid konfrontation har personen i fråga självklart alltid ett fånigt leende på läpparna…) Om det är något man har på hjärtat angående “ouppklarade” affärer borde man kanske som företagare klara av att ta upp det på en konstruktivt sätt, utan att ta till hotfulla telefonsamtal med hysteriska utfall om saker man “hört från den och den personen”???
Den sistnämnda episoden har faktiskt inträffat för ett par år sedan, då vederbörande förmodligen inte var i sitt mest “stabila” tillstånd! Tråkigt nog var inte jag det heller efter att jag flyttat 11 gånger på de sista 17 månaderna, haft en ganska destruktiv separation samt en dåvarande ohållbar arbetssituation. Med detta, näst intill hysteriska telefonsamtal som “grädden på moset”, kunde det inte gå någon annan väg än rakt ner i källaren-och jag kan bara säga en sak: Den källaren vill jag inte tillbaka till!!
I vilket fall, jag trodde (och hoppades naturligtvis) att allt var “back to basic” efter otaliga möten med “trevlig” ton och företagsdiskussioner. Men icke sa Nicke!! Det jag undrar över då: Varför kan man inte bara ta upp de saker man är frustrerad över med den personen man går och irriterar sig på??? Fasen heller att jag tänkter acceptera det här! I hopp om att få “reda ut” den här ouppklarade episoden en gång för alla, hoppas jag innerligt att jag får till en konstruktiv diskussion med den här personen!!
Jag är skittrött på att expojkvänner, tidigare “samarbetspartners” och andra tillbakastående kretiner, (som jag slänger ner i den kategorin) går runt och gör allt i sin makt för att förstöra för en!!
Men vet ni vad-det tillåter jag inte!
Att fortsätta ”trippa på tå” för människor som inte respekterar andra-DET stadiet har jag passerat för läääänge sedan! Och det är HELT SANT!!
Jag har iallfall fått lära mig vilka som är mina riktiga vänner-och det dem som ringer och skall kolla om jag ska tävla eller om jag är i bra form! För DEM finns det vääääldigt gott om i krokarna här….
