Arnold Classic!
Jag fick besked från arrangören av Arnold Classic Amateur, att jag fick tävla där den 27 februari - 2 mars.
Tråkigt nog måste jag tacka nej till det, av olika anledningar. Den främsta anledningen är att jag känner att jag måste “stressa” fram formen. (Även om det är andra som anser att det inte är så. Enligt fettmätningen hos Fredrik i helgen var det ca 3.5 kg fett som skulle bort och det hade gått ganska smärtfritt.)
Just nu är stress det absolut sista jag behöver i mitt liv. Den andra anledningen är ekonomin. Jag har helt enkelt inte råd att tävla där om jag ska satsa på EM och VM i år. Det är otroligt trist att missa en sådan tävling, av bland annat ekonomiska skäl-men man måste vara lite realistisk ibland, och dessutom (som en bekant till mig nämnde igår) finns det viktigare saker i livet, som måste gå före. Hälsan bland annat, och familjen. Jag har fått lära mig (den hårda vägen) att man kan inte åsidosätta familjen bara för att man skall genomföra den egotrippen som det faktiskt innebär att tävla! Naturligtvis är det upp till var och en, men när jag hör historier om folk som totalt ignorerar sina barn och partners för att få stå på scen i ett par timmar-då blir jag lite skrämd. Livet kommer (tro det eller ej) faktiskt att fortsätta EFTER tävlingen (arna), och då kan det vara trevligt att verkligen ha ett liv att falla tillbaka på!
Igår var jag iväg och röntgade ryggen, i hopp om att hitta (eller kanske inte..?) något som orsakar alla låsningar som kiropraktorn svettas över! Hon frågade mig rätt ut vid förra behandlingen om det var någon annan som ansåg att jag var “svår” att behandla. Nej, det har jag faktiskt inte upplevt, men å andra sidan har jag aldrig blivit bättre av några tidigare behandlingar heller. (Har fått höra att jag är “svår” i många andra avseenden men inte i det fallet, hehe.)