“Snodde” ett par bilder av Lennart Axelsson då jag kikade på bilder från fitnessfestivalen 2007. Här är de absolut (enligt min åsikt) snyggaste tjejerna på den tillställningen:

 Gabbibruden!! Hur jäkla snygg som helst??!! Jag höll på att bokstavligt talat trilla baklänges när jag såg henne på tävlingen. Eller som min frissa Lene hade sagt: “Jeg hade pult deg”… (Eftersom jag INTE är kille, och SÅ LÅNGT IFRÅN BISEXUELL man kan komma, håller vi oss till vårt vanliga kompisförhållande-haha!)

 Eva-Linda! Vacker-både på utsidan och insidan! Tråkigt nog har jag hört att Eva-Linda lagt tävlingsbikinin på hyllan? Men jag tror innerst inne att det dyker upp andra tankar så småningom…

 Cici… Behöver väl inte kommentera egentligen? Bilden talar för sig själv!

Helgen då jag åkte till Jannapanna i Stockholm, visade sig ditresan bli en riktig HELVETESRESA-”arrangerad” av SJ.

Tåget (bokat via sj.se) avgick aldrig från Oslo S, p.g.a ett signalfel på spåren. Som tur är klarade norska nsb att ordna fram bussar otroligt snabbt för att “slussa” folk vidare till alternativa transporter. (SJ-se och lär!!!!!)

Jag, som skulle åka till Stockholm, via Karlstad och Katrineholm, fick åka till Lillestrøm norr om Oslo och ta ett tåg därifrån till Karlstad. Dessvärre fick det här tåget “vänta in” fler resenärer, vilket resulterade i en 30 min försening.

Vi som skulle byta tåg i Karlstad fick besked om att vi skulle komma fram i tid till vår ordinarie avång. (Det begrep vi allihop att den ekvationen aldrig skulle gå ihop, men, men-man kunde alltid hoppas.)

Gissa om vi kom fram i tid? Nejdå… Vi kom fram ca 40 min försent till “vårt” anslutande tåg, men fick besked om att bussar skulle ta oss vidare till Stockholm. (…jag bokade tåg endast för att SLIPPA åka buss, annars hade jag bokat med Swebus direkt-de kommer som regel fram i tid!)

Hoppfulla resenärer stod på Karlstad tågstation på de utlovade bussarna som skulle ta oss vidare mot våra resmål. I cirka 35 min stod vi där och stirrade ut mot den regnvåta huvudleden, i hopp om att bussarna skulle dyka upp. Efter ett ganska tålmodigt, men till slut uppgivet väntande, kom beskedet om att SJ ej fått fram bussar, och att vi blev tvunga att ta nästa tåg som var inne på stationen om 1.5 timme!

So far so good… Jag och en annan medresenär gick tvärs över gatan och beställde mat, i väntan på tåget. Något måste man ju sysselsätta sig med, och vad kan vara bättre än att äta?

Tillbaka till stationen, en och en halv timme senare, fick vi ett nytt besked: “Ni kan inte ta det här tåget, för det är överfullt och har inga sittplatser kvar.” Då fick vi vackert sätta oss på en buss vidare till Hallsberg, där det nu aktuella tåget skulle vänta in oss. (Härligt, Ännu en gång: Tacka vet jag busstrafiken!! Tåg är numera uteslutet!)

Framme i Hallsberg, fick vi ÄNTLIGEN satt oss på tåget mot Stockholm. De stackarna som redan satt på det här tåget, hade fått vänta i 20 minuter extra, då föraren blev tvungen att vänta in oss “förlorade resenärer från Karlstad”.

Väl framme i Stockholm: 23.05.

Summa summarum: Min(a) biljett(er) som enligt bokning skulle innebära en total reslängd på sju timmar och sex minuter, slutade på tio timmar nio timmar och 34 minuter. HELT J-KLA OTROLIGT??? Om man dessutum bokar en biljett som innebär ett byte, räkna med att det blir fyra i slutändan.

…och vad hade sj att säga om saken? Nej, den här resan visade sig endast ha en försening på 41 minuter. Hmmm, togs det med i beräkningen att vi aldrig hann fram till den anslutande tåget i Karlstad, och fick vänta i en och en halv timme extra? Tror inte det nej… (Att jag överhuvudtaget aldrig fick se Katrineholm C under resan, var inget problem heller.) Resan mellan Oslo S och Karlstad var dessutom inte under SJ:s ansvar. (så VARNING-boka inte din resa utomlands via sj.se! Om förseningar o.dyl. inträffar är det inte de som än ansvariga, trots att det är de som utfärdar biljetterna. Det är helt säkert bara jag som är dum och naiv och inte förstår att det fungerar på det sättet.)

Alltså: JAG RESER ALDRIG MER MED SJ! Det blir Swebus eller Säfflebussarna för min del!

En intressant diskussion jag hade med en medresenär var just om den här reklamationsrätten. Han läser till jurist vid Uppsala universitet och hade bara en sak att säga: “På något sätt har SJ lyckats med att snirkla sig undan de normala lagar och normer som gäller för reklamation av en vara eller tjänst. Vi kan nog inte räkna med att få någon som helst ersättning för den här resan.” Helt sant!

I mitt lilla huvud snurrar dessutom ett fullständigt skräckscenario: Jag skulle haft med mig Felicia på den resan-gud vet vilket HELVETESLIV det hade blivit på henne??? Som tur är ställde mina underbara svärföräldrar upp som barnvakt den helgen, vilket jag nu i efterkant är ÄNNU mer tacksam för!

Phu, det var skönt att få den saken ur skallen, nu kan jag fortsätta med min dag utan aggressioner och dåligt humör!

Alltså: INGA SJ-RESOR!!!

THX

http://www.youtube.com/watch?v=6UztEfwHt14

Dagens utvalda citat:

“Om man samlar ihop tio slumpvalda personer i ett rum, så är det MINST sju av dem som är efterblivna” Joe Rogan.

Man kan börja undra vad Mr Rogan egentligen har för cynisk inställning till sina medmänniskor?? Eller vad säger du Jonas? Haha! (För de som inte är integrerade i min lilla “låtsasfamilj”, där alla vet det mesta om varandra, är det här ganska obegripligt. ..)

Men, över till allvaret:

Beslut nummer ett idag: Fika med Carina i Karlstad den femte eller sjätte september. (Vi får se om fröken Isaksson kommer ihåg det-hehe…)

Beslut nummer två: Ska jobba för Norwegian Fitness och Better Bodies på NM. (För er svenska innevånare innebär det alltså NORSKA MÄSTERSKAPEN, inte nordiska!!)

Beslut nummer tre: Jag kommer sitta i “expertpanelen” för Gymgrossisten, och svara på frågor angående kost och träning. Det ser jag verkligen fram emot, och hoppas att allmänheten tycker jag har något vettigt att bidra med! (Det räcker iochförsig att jag och Gymgrossisten tycker det.)

Beslut nummer fyra: “Jentetur” (tjejresa) till Prag med mina kvinnliga “familjemedlemmar”. Dvs: Anna, Gabriella, Janna, Pernilla och Jessica. Jessica och jag har pratat om en “blomstringstur” hur länge som helst nu, därför måste vi komma iväg snart! I slutändan tror jag att det bara blir Jessica och jag som hamnar I Prag tillsammans! Eller så blir det nyårsfirande på Ibiza, men vi kom fram till att våra ”äkta män” förmodligen inte var så sugna på att släppa iväg oss dit ensamma-haha! Förstår ingenting alls.

Idag har jag förresten varit över till den svenska sidan av gränsen och gjort mig skyldig till en mindre smugglingsförbrytelse. Thomas skall ha 30-årskalas på lördag, och eftersom de norska matpriserna är hutlösa, måste man förvandlas till en farlig, kriminell brottsling för att kunna leva med inköp av mat, snus (bläh, den kan iallfall jag vara utan) och .prit… Det är bara att skylla på staten om allt går åt pipan i sådana tillfällen! Eller säga att man är svensk funkar faktiskt bra också! Say no more… (Började svamla hej vilt här märkte jag.) Det blev en trevlig liten sväng tillsammans med “svigers” och “svigrinna” Monica.

Eftermiddagsplaner:

Träna ben-inte heeeeelt i hundra för det, men det är den enda delen av kroppen jag inte har träningsvärk i. (och träna måste jag ju för tusan!! :S…) Jag tycker att det är roligt att träna när det inte är så j-kla seriöst! Ingen press, inget nazistiskt tränings-eller dietupplägg att hålla-livet är UNDERBART! HURRA!!

Nä, nu har jag inte tid med det här längre!

Bye…

 (Har ni läst boken av Jonas Gardell? “Och så gick ännu en dag av mitt liv, och kommer aldrig åter”. Rätta mig om jag har fel angående titeln, men det var något i den stilen.)

Knasigt! Hela veckan har gått och jag har inte bloggat en endaste gång?? Kanske för att jag inte tycker att det funnits något av intresse att berätta..? Dessutom har jag inte någon större motivation (eller tid) att “dokumentera” de där vardagliga sakerna som händer. Det blir för det mesta fotografering av Felicia, och det är måtta på hur många bilder man kan lägga ut. Bilder på mig själv har jag lite svårt för, då jag inte direkt är någon “linslus” (förutom om det skall fotograferas lite mer professionellt förstås-då är det kul!) Lovar att bli bättre på dokumentering, och fotografering!!!!

Jo, jag lovade att berätta om min Stockholmsresa. Till att börja med kan jag berätta att efter tre och en halv timmes försening på vägen upp, kommer mina framtida resor med SJ ganska begränsade!

För övrigt blev det mat, shopping, pervo-tjejsnack, (sant!!) och lite hemlagade mojitos på lördag kvällen. I brist på is och lite överdosering av mintblad, liknade “drinkarna” en välportionerad spenatsoppa och inte alls någon uppfriskande sommardryck! men va fasen: “Den som är kräsen blir utan” var den en klok man som sa till mig en gång.

(Magnus Wikinghielm faktiskt!)

Men vet ni vad? Jag har tränat hela veckan, och ganska bra faktiskt. Fråga mig inte om några träningsprogram eller något sådant. På grund av den “livsnjutaren” jag egentligen är, (tillägg: obstinat person, som helst inte vill ha några förutbestämda, uppstrukturerade scheman att följa.) tränar jag helt enkelt det jag har lust till, och bara de övningar som är roliga! Denna veckan såg det ut ungefär såhär:

Måndag: Axlar (utsida, baksida) triceps, biceps, mage

Tisdag: Ben, vader, 30 min spinning. Var ganska mör i benen efteråt-JA! Men det är en härlig känsla att få den där endorfinkicken efter ett spinningpass!

Onsdag: Axlar (igen???-tja det är kul att träna dem tydligen-haha!) triceps (kul det också-eller så lider jag av minnesförlust??) MAGE!

Torsdag: Vilade faktiskt här!

Fredag: Rygg. Min hjärna har ställt in sig på att jag inte behöver träna så mycket rygg, därför är det lite sisådär med de passen. Här ser ni anledningen! Under tävlingsförberedelser blir jag hård på ryggen ganska fort…

 Inte alla som tycker det är särskilt kvinnligt, personligen tycker jag det är lite coolt! Men som “tur är”, ser jag inte ut sådär särskilt länge efter avslutad diet! (Matglad tjej det här!!)

Lördag(idag!): Har iallfall tänkt att träna bröst och biceps! Lite intervaller blir det nog efteråt! Känner mig lite mer utvilad idag än igår! Sov ungefär 16 timmar under förra dygnet, så fattas bara! Eftersom jag fått stränga order om att “lyssna” på kroppen extra mycket-tog jag mig “friheten” till den “sovdagen”… Troligtvis tog ryggpasset “musten” ur mig, fast jag inte tränar särskilt hårt!

Yeah, ser på klockan: jag hinner med en “morgonpromenad” innan styrketräningen! Härligt!! Här är ett smakprov på låtar som rullar på mp3:n… (varning: 80-talsfan!!)

Scotch: “disco band” (VARNING: jag är en riktig 80-talsklassiker)

http://www.youtube.com/watch?v=hLbEZU7YB-w

Billy Ocean: “when the going gets tough”

http://www.youtube.com/watch?v=35YivWEs3zw

Gåshudslåtar:

Josh Groban “You raise me up”

Savage Garden “The animal song”

Depeche Mode “Shake the disease” (Om någon har lust att gå på en Depechekonsert med mig-säg till, jag tvekar inte en sekund!!! De är kult!!)

Nä, nu är jag snart utanför dörren!

Ses och hörs folkens!

Hejsan alla glada, sura, arga, vackra, underbara människor!

Jag lever (såvitt) fortfarande!

Tävla? Nope… Nu skall jag erkänna en sak: Tävlingsbikinin och klackarna ligger på hyllan för gott! Ja, det är sant!

Läste några av mina gamla inlägg i bloggen, och tanken slog mig som en klar blixt i huvudet. Varför såg jag det inte??? Sjuk, skador, ont i kroppen, psykiskt utmattad-inget bra recept för tävlingsförberedelser. Ett ganska dåligt recept kan jag tala om. Så dåligt att det nästan tar livet av en, och det var precis det som hände mig. Resultatet: En månads sjukhusvistelse, och fyra månaders stark medicinering bara för att komma “ovanpå” igen. Så går det när man inte lyssnar på kroppens signaler, utan bara tränar på som en galning och tror att “det hör till” att ha lite ont här och där när man skall tävla. (Borde för fasen  lärt mig för länge sedan att det inte skall vara på det sättet?!)

Nu har jag iallafall “kommit mig lite”, och har samtidigt lärt mig en hel del. Bland annat att “leva lurt” (leva smart) som sjuksköterskorna präntade in i huvudet. Detta innebär alltså: 1. Göra saker jag tycker om 2. Inte göra saker för att andra tycker det. 3. Inte umgås med s.k “energitjuvar” dvs personer som dränerar en på energi. (Den utrensningen blev ganska omfattande och är en pågående process…) 4. Ta vara på de som bryr sig om mig. 5. ungå situationer som skapar s.k “triggers” (ger upphov till destruktivt beteende) Men så var det just det där med att komma på vad mina “triggers” var…? Inte den enklaste saken i världen. Men en sak kom jag på-tävlandet hade blivit en just en sådan “trigger”, eftersom jag har en tendens att pressa mig alldeles för långt, både psykiskt och fysiskt. Därför kommer jag inte tävla mer! Tråkigt kanske, men hälsan kommer alltid först.

Till helgen skall jag åka till “nuevo el Stockholmo” och spendera min tid tillsammans med Janna! (Min oumbärliga coach och underbara vän!) Vi ska bara softa och göra massa tjejgrejer. Shoppa, måla tånaglarna, (haha!) fika, prata tjejsnack och inte minst ÄTA! Mat och godis står på menyn! Bildreportage följer…

För första gången sedan jag var liten, har midsommar varit en alldeles underbar upplevelse. Jag, Thomas, Roger (Thomas storebror) alla barn (Jesper, Vilde, Felicia) min kära bror Peter och hans pôjk Sebastian, min mamma och min fantastiska vän Anna (som även agerade fotograf den dagen.) (jag själv är urusel på att komma ihåg att ta kort…)började dagen med att åka ner till Tjolöholms slott. (där har jag lust att ha bröllop) http://www.tjoloholm.se/

Där var det sann midsommaranda med dans runt midsommarstången, tivoli, ponnyridning, glass och korv med bröd! Tror ni ungarna var i sjunde himlen?? Jag också! Tur med vädret hade vi också-sol ända tills vi skulle gå. Då började det att störtregna!

Efter det äventyret bar det iväg hem till Anna-Carin och Evert. Anna-Carin är en “old fitnesspal” (hehe… )…) från träningskompaniet i Kungsbacka, och Evert är min brors kompis. Evert tar midsommarfirande på 100% allvar och hade riggat upp tält, dukat upp i garaget, köpt in potatis, sill, jordgubbar, godis för ungefär 30 personer. Antal som dök upp på festen var 20. Gissa vad som stod på menyn nästkommande veckor för den familjen?

Till ungarnas förtjusning har Evert införskaffat en fyrhjuling som smågrabbarna (och tjejerna naturligtvis) fick fräsa runt på! Total lycka!!

Felicia var lite för liten för att åka själv, vilket Thomas drog nytta av! Märkligt det där med karlar och motordrivna “leksaker”??

Kvällen fortsatte med fiskdamm, där det poppade upp både det ena och det andra! Godis var det som gav bäst respons av någon anledning..?

Den skeptiska minen har Felicia iallafall inte ärvt av mig. Godis går ner på högkant när jag får det-haha!

Kvällen ledde till total utmattning iallafall hos Felicia-jag och Anna tog kvällen tidigt. (Seriösa kvinnor vi två…)

Förra helgen bestämde vi (Jag, Thomas, Felicia, Roger, Jesper och Vildemor) oss för att åka till sommerland i Bø! Tror ni att DET var ett bra tilltag????  Bildreportage kommer-skall tigga foton av Roger… (jag själv är som sagt en otroligt dålig fotograf…)

Nåja, nu ska jag duscha, har kommit hem från mitt OTROLIGT intensiva benpass! (Not…) Har bestämt mig för att bara träna sånt som e kul (övningar alltså) och bara högrepsset.(vilket för mig endast innebär 15-20 reps) Idag blev det därför utfall med stepbräda 2 set, raka marklyft 4 set, liggande lårcurl 2 set (skittråkig övning, vet inte varför jag tog den…) sittande vadpress 2 set, stående vadpress 2 set, frivändningar 1 set (30 reps)

Fasiken jag e riktigt stolt över mig själv!

Ses igen efter helgen!

//Pia

Kan tänka mig hur det känns att ha rökhosta eller KOLS. Varje morgon hostar jag upp en härlig klump med “mormorshosta”. (sånt där gult slem som är i mitten på sådana där jättego´a bullar…??-Den enda som fattar vad jag menar nu är nog bror och syster…)

Rosslar och har mig dagarna i ända,(kan inte bli frisk tillräckligt fort!!!) men har fått tid hos läkaren på måndag. Jag passar på att ta med mig Felicia eftersom hon låter precis likadant! Jippie-life is wonderful!!!

Tränar gör jag naturligtvis ändå, och det går förvånandsvärt bra. (om man bortser från hostattackerna mellan seten, då jag ibland blir tvungen att springa ut och “hosta av mig”, för att inte skrämma bort alla andra på gymmet…) Både styrketräningen och morgonpromenaderna funkar fint. (4*40 min/vecka med “prommisar” än så länge…)

Tröttnade på att bli ett psykiskt nervvrak av att inte träna så jag struntade helt sonika i hostan och begav mig till gymmet i söndags! And guess what: min envisa huvudvärk försvann och världen blev helt plötsligt en rosaskimrande tillvaro full av “my little ponies” flygandes runt i taket. (Nej, jag har inte sniffat lim eller något annat som kunde skapat dessa vackra syner…)

Med andra ord: Träning är bra för mitt mentala tillstånd! (Vem hade kunnat tro det??? Haha!!)

Har äntligen “tappat” lite vikt-61,5 imorse-härligt att det går åt det hållet iallafall. Som vanligt tycker jag förstås att “formen” har blivit sämre, men det brukar följa med. Jag har en tendens att inte se “användbar” ut förrän jag hamnar runt 56-57 kg, då kan man iallafall ana hur det kommer se ut på tävlingsdagen. Men, som sagt-det är en stund dit… (jäkla 4-5 kg, och HÅRT sitter de!!) Nåja, ingen stress längre iallafall!

Ikväll blir det troligtvis rygg, triceps, mage! (kan ju aldrig bestämma mig förrän ca 15 min innan passet-en slarver är jag…) Med andra ord: Det blir kul träning ikväll!!!

//Pia

…är en otäck sak, ni INTE vill bjuda hem på middag! Dessvärre råkade den här “tingesten” snika sig innanför våra fyra väggar och aggressivt attackera oss alla. Iallafall mig och Felicia-Thomas går och hostar hela tiden på grund av kattstackarn han är allergisk mot. Tråkigt nog råkar han ha en sambo som AVGUDAR katter!! Dålig deal! Ungefär lika dålig som vårt (mitt) val av film när vi skulle på “dejt” första gången-MOTORSÅGSMASSAKERN!!! Hehe, han borde kanske förstått att allt inte stod rätt till redan då… Haha!

För att illustrera den sista veckan på en skala från 0-5:

Träning: 0

Diet: 2,5 (hållt diet på dagarna och ätit vad jag vill på kvällarna… Ja, jag gör sånt!!)

Irritationsnivå: 5 (egentligen någonstans runt 8 vissa dagar…)

Mental status: 3 (ganska bra med andra ord, men den har varierat mellan -4 och +5 under veckan. Detta enbart på grund av bristen av träning)

Motivation: 1 (frågor som: varför gör jag det här??? Vad har jag att tjäna på att tävla en gång till-inte ett skit, det kostar mig bara massa tid, pengar och energi! Borde man kanske låta bli då?? Nej, för f-n-nu handlar det helt plötsligt om prestige!! Det är en av mina egenskaper som jag har ett fruktansvärt hat-kärleksförhållande till!)

Formen: Den sjönk hastigt och lustigt från en stark 4 till en medelsvag 2,5… Undrar om det har något med bullarna och nonstopen att göra???

Bra saker som hänt under veckan: Lunch tillsammans med Ann-Hege, Monica och Hege!! De får mig alltid på gott humör och Monica och Ann-Hege är de BÄSTA på att motivera och inspirera mig!

Imorgon (måndag) blir det en sväng till läkaren för att få något för den här satans slemhostan! Det känns ungefär som att jag har en tennisboll fasthängd i en taggtråd  genom luftstrupen, ner i lungorna! Det är JÄTTESKÖNT !! Jag lovar, på heder och samvete!

Idag, tjaaaa-tänkte försöka mig på en morgonpromenad i snön! Vem vet, lite fysisk aktivitet kanske skrämmer bort dagisbaskelusken…??

See you all!!

//Pia

Jag fick besked från arrangören av Arnold Classic Amateur, att jag fick tävla där den 27 februari - 2 mars.

Tråkigt nog måste jag tacka nej till det, av olika anledningar. Den främsta anledningen är att jag känner att jag måste “stressa” fram formen. (Även om det är andra som anser att det inte är så. Enligt fettmätningen hos Fredrik i helgen var det ca 3.5 kg fett som skulle bort och det hade gått ganska smärtfritt.)

Just nu är stress det absolut sista jag behöver i mitt liv. Den andra anledningen är ekonomin. Jag har helt enkelt inte råd att tävla där om jag ska satsa på EM och VM i år. Det är otroligt trist att missa en sådan tävling, av bland annat ekonomiska skäl-men man måste vara lite realistisk ibland, och dessutom (som en bekant till mig nämnde igår) finns det viktigare saker i livet, som måste gå före. Hälsan bland annat, och familjen. Jag har fått lära mig (den hårda vägen) att man kan inte åsidosätta familjen bara för att man skall genomföra den egotrippen som det faktiskt innebär att tävla! Naturligtvis är det upp till var och en, men när jag hör historier om folk som totalt ignorerar sina barn och partners för att få stå på scen i ett par timmar-då blir jag lite skrämd. Livet kommer (tro det eller ej) faktiskt att fortsätta EFTER tävlingen (arna), och då kan det vara trevligt att verkligen ha ett liv att falla tillbaka på!

Igår var jag iväg och röntgade ryggen, i hopp om att hitta (eller kanske inte..?) något som orsakar alla låsningar som kiropraktorn svettas över! Hon frågade mig rätt ut vid förra behandlingen om det var någon annan som ansåg att jag var “svår” att behandla. Nej, det har jag faktiskt inte upplevt, men å andra sidan har jag aldrig blivit bättre av några tidigare behandlingar heller. (Har fått höra att jag är “svår” i många andra avseenden men inte i det fallet, hehe.)